Resan på livets väg

Den här bloggen kommer snart att läggas ner. Okej, den har inte varit aktiv under dethär året för jag har haft alldeles för mycket annat att tänka på och göra. Men nu kan jag medela att det kommer att startas en ny blogg där ni kan få följa mig under nästa år då jag kommer packa ihop mitt pick och pack och flytta till Göteborg för att göra Volontäråret i Svenska kyrkan.  Så snart den nya bloggen är igång och klar så kommer den nya addressen att komma upp här!
Okej, det är ju typ ingen som läser denhär bloggen iaf, men om det nu mot förmodan är någon så är ni välkommna att följa med till nästa blogg.
Allt väl!

I din famn är jag trygg.

Du omsluter mig så jag aldrig känner mig ensam.

Du lämnar mig aldrig.

Du överger mig ej.

Du älskar mig för den jag är.

Och jag är helt och hållet din.

Livets väg

Livets väg, är lång och ibland svår.

Livets väg, är inte alltid lätt att gå.

Ibland är den krokig, snårig och brant.

Ibland så stenig att du får stanna och vila vid en kant.

Men det gör ingenting, det är okej ändå.

Ibland är inte allting lätt, ibland blir inte allting som man har tänkt sig.

Men det gör ingenting, det är okej ändå.

Gud ser dig.

Gud hör dig.

Gud förstår utan förklaring.

Han står, går och finns alltid hos dig.

Vid din sida finns han.

Han är lyckan som gör allting värt att leva.

Han sträcker ut sina händer, så du inte behöver treva.

Gud, du min värme och omsorg.

Gör mig hel.

Gör mig hel.

© Sofia Bergström

Tårar från himlen är tårar av saknad.

Tårar från himlen är tårar av längtan.

Tårar från ögat är tårar av oro.

Tårar från ögat är tårar av lättnad.

Tårar från hjärtat är tårar av lugn.

Tårar från hjärtat är tårar av frihet.

Alla tårar är inte detsamma, alla tårar har inte samma betydelse.

Alla tårar har sin egen mening, men alla har de något att säga.

Inte alltid någonting stort, kanske bara någonting litet, men något som berör.

Saknad, lättnad, oro och längtan.

Alla har de sin fria mening, men tillsammans ger de uttryck för samma sak:

Guds villkorslösa kärlek och vänskap.
© Sofia Bergström

"Who am I, that the Lord of all the earth. Would care to know my name, would care to feel my hurt.
Who am I that the bright and morning star would choose to light the way.
For my ever wandering heart, not because of who I am. 
 But because of what You´ve done, not because of what I´ve done.
But because of who you are..."

"...- Still you hear me when I´m calling.
Lord You catch me when I´m falling.
And You´ve told me who I am. I am yours"
Who am I - Casting Crowns

Ända sedan förra årets resa till Taizé har jag funderat mycket på min relation till Gud. Vad har jag för relation till Gud? Vad förväntar han sig av mig, och vad förväntar jag mig av honom? Under årets resa till Taizé fick jag mycket tid till mig själv, mina tankar och funderingar. Utmattad och förvirrad åkte jag dit för att finna svar, för att finna kraft och ro. Jag hade svårt att se vad jag skulle göra för att hitta tillbaka. Men där fanns Gud, och med öppna armar slöt han in mig och jag fick vila i hans nåd och gemenskap. Det ända jag behövde göra var att våga ta emot och fyllas. Det va jobbigt och krafterna tröt ofta. Jag kände mig så förvirrad och skuldbelagd. Vad hade jag gjort för att förkäna din kärlek? Vad gjorde att jag var fortfarande värd det? Men han övergav mig inte, han vände mig inte ryggen och stängde dörren. Han fanns kvar.Han fanns där för mig, utan att ställa motkrav, utan tvång. Idag är jag inte lika rädd för att be, för att våga ta emto allt vad du har att ge till mig  Och jag vill hoppas att jag fortfarande, hur långt ner jag än sjunker och tvivlar, är värd hans kärlek och nåd.   

Tillsammans ska vi vandra i tron på varandra