Nya bloggen klar! Hej då!
Så va det då dags. Om 1 vecka så flyttar jag från stan och ner till Göteborg. Den här bloggen som inte varit specielt aktiv kommer att försvinna. Men jag kommer att blogga om mitt år som volontär i Svenska kyrkan på en annan blogg: www.minvolontarblogg.blogspot.com
Välkommen att titta in!
Hej då
Välkommen att titta in!
Hej då
Förändringar= Ny blogg
Den här bloggen kommer snart att läggas ner. Okej, den har inte varit aktiv under dethär året för jag har haft alldeles för mycket annat att tänka på och göra. Men nu kan jag medela att det kommer att startas en ny blogg där ni kan få följa mig under nästa år då jag kommer packa ihop mitt pick och pack och flytta till Göteborg för att göra Volontäråret i Svenska kyrkan. Så snart den nya bloggen är igång och klar så kommer den nya addressen att komma upp här!
Okej, det är ju typ ingen som läser denhär bloggen iaf, men om det nu mot förmodan är någon så är ni välkommna att följa med till nästa blogg.
Allt väl!
Snart jul
15 dagar kvar tiil jul! Jag är i stort behov av ledighet och lov! Men det är egentligen bara 4 vanliga dagar kvar i skolan, och nästa vecka är det Julkonsert och annat.
Sen är det bara 1 termin kvar innan STUDENTEN!!! Hjälp!! Ska lilla jag verkligen ta studenten?! Helt otroligt. Men det ska hinnas med mycket innan dess. PA- redovisningar, Scenisktmusikprojekt, BAL, konserter, Opera premier och föreställningar, ja listan kan göras lång! Det ska bli kul men vårterminen kommer försvinna på några sekunder. Men! Jag har hittat en balklänning!!! Jag har köpt min balklänning och jag har hämtat hem den! Så nu är jag stolt ägare av en alldeles egen balklänning! :D Det känns skönt att ha det avklarat och att inte behöva springa och lite när alla andra gör det!
Imorrn ska vi välja lucia till julkonserten och imorrn kväll är det Nobelfest med KUgruppen! det ska bli roligt och alla ska vara uppklädda till tänderna! :D
Sen är det bara 1 termin kvar innan STUDENTEN!!! Hjälp!! Ska lilla jag verkligen ta studenten?! Helt otroligt. Men det ska hinnas med mycket innan dess. PA- redovisningar, Scenisktmusikprojekt, BAL, konserter, Opera premier och föreställningar, ja listan kan göras lång! Det ska bli kul men vårterminen kommer försvinna på några sekunder. Men! Jag har hittat en balklänning!!! Jag har köpt min balklänning och jag har hämtat hem den! Så nu är jag stolt ägare av en alldeles egen balklänning! :D Det känns skönt att ha det avklarat och att inte behöva springa och lite när alla andra gör det!
Imorrn ska vi välja lucia till julkonserten och imorrn kväll är det Nobelfest med KUgruppen! det ska bli roligt och alla ska vara uppklädda till tänderna! :D
Trött
Jag är trött. Trött i kropp och trött i själ. Det är som om luften helt har gått ur mig, krafterna tryter helt och hållet. Det är inte likt mig att bli såhär orkeslös och nere. Jag kan klara av mer! Jag kan göra bättre! Nee just nu kan jag inte det! Så är det bara! Jag måste öva på att bara vara. Att kunna överlämmna mig själv och bara vila i vetskapen att jag är omgiven av människor som bryr sig om mig för den jag är och det jag gör! Jag kan inte än, det är en lång bit kvar. Men en dag ska det gå! En dag ska jag klara av att må bra!
Käre Gud
Barmhärtige frälsare
Hör mig när jag ropar på din hjälp
Jag behöver dig, nu mer än någonsin
Hjälp mig o du min herre
Kan du känna min smärta?
Kan du uthärda mina tankar?
Gud jag ber dig
Giv mig styrka!
Bär mig när jag inte orkar
Kan du göra det för mig?
Är jag värd det?
Förtjänar jag din kärlek?
Ja, jag hoppas det
Jag vill inte längre leva i mitt mörker
Jag vill leva i ditt ljus i din glädje
Herre hjälp mig att se mig
Hjälp mig att acceptera mig
Så att jag kan fortsätta att leva det liv som du har givit mig.
Sofia Bergström ©
Käre Gud
Barmhärtige frälsare
Hör mig när jag ropar på din hjälp
Jag behöver dig, nu mer än någonsin
Hjälp mig o du min herre
Kan du känna min smärta?
Kan du uthärda mina tankar?
Gud jag ber dig
Giv mig styrka!
Bär mig när jag inte orkar
Kan du göra det för mig?
Är jag värd det?
Förtjänar jag din kärlek?
Ja, jag hoppas det
Jag vill inte längre leva i mitt mörker
Jag vill leva i ditt ljus i din glädje
Herre hjälp mig att se mig
Hjälp mig att acceptera mig
Så att jag kan fortsätta att leva det liv som du har givit mig.
Sofia Bergström ©
Ledigt
Äntligen!
Äntligen är lovet här och nu väntar 10 långa dagar av skön och välbehövd ledighet!
Nu kan kroppen få slappna av från alla sena kvällar av tröttghet och konstant dåligt samvete öve ratt inte ha hunnit med allt som egentligen borde ha gjorts. Nu är det bara vila och det är precis vad jag behöver!
Nu väntar 4 dagar av konfirmandläger. Det kommer bli intensivt men förhoppningsvis både lärorikt och roligt.
Sen ska jag bara vara och bara unna mig själv att vara!
Äntligen är lovet här och nu väntar 10 långa dagar av skön och välbehövd ledighet!
Nu kan kroppen få slappna av från alla sena kvällar av tröttghet och konstant dåligt samvete öve ratt inte ha hunnit med allt som egentligen borde ha gjorts. Nu är det bara vila och det är precis vad jag behöver!
Nu väntar 4 dagar av konfirmandläger. Det kommer bli intensivt men förhoppningsvis både lärorikt och roligt.
Sen ska jag bara vara och bara unna mig själv att vara!
Höst
Det är verkligen höst ute nu. Det märks inte bara på att det är helt mörkt klockan 19! Men jag blir så ofantligt trött. Jag orkar ingenting, motivationen tryter och jag känner mig mest uppgiven och ledsen. Till råga på allt har vi hur mycket som helst i skolan. Det är helt enkelt lite förmycket av allt just nu. Oh nej jag vill inte klaga eller så , men jag orkar faktiskt inte vara på topp just nu. Ändå är hösten så vacker, med alla färger och ljus. Jag önskar bara att känslan av höst, mörker och trötthet kunde bytas mot höst, vackert ljus och värme. Nej nu måste jag återgå till pluggandet, imorgon är det matte C prov, dubbla gehörslära inlämmningar och arbetsmiljö och säkerhets läxa. Jag har nog kommit halvvägs så natten kommer troligen bli lång...
I din famn är jag trygg.
Du omsluter mig så jag aldrig känner mig ensam.
Du lämnar mig aldrig.
Du överger mig ej.
Du älskar mig för den jag är.
Och jag är helt och hållet din.
Skön dag i svampskogen
Det blev en lugn dag i svampskogen idag. Vädret va ju helt underbart och det va ju nästan varmt! En hel del svamp hittade vi också. Allt som allt blev det 10 liter rensat och klart. Det är inte så illa! Egentlogen är det konstigt att man inte går i skogen oftare. Det är en skön miljö att vistas i. Ren luft, lugnt och stilla och man kan ta sig tid tillsig själv och sina tankar. Det var skönt. Det var precis vad jag behövde idag. Bara strosa runt för mig själv i mina egna tankar i den friska luften.
Imorgon väntar en hel dag med de nya konfirmanderna. Det ska bli spännande med ett nyrr år och nya tillväga gångs sätt. Jag är ett år rikare på erfarenheter och ytterligare ett år äldre än konfirmanderna. Jag börjar att hitta mitt tillvägagångs sätt och mina egna tekniker som fungerar för mig. Det käns bra! Imorgon är det dessutom festgudstjänst för alla kvinnliga präster! Jag ser verkligen fram emot att gå till kyrkan imorrn!
Dessutom har alla värden varit bra idag! Inget slarv, allting har varit precis som det ska. Och det har känts bra. Annars har det känts jobbigt med värden och sprutor. Men det är som om jag helt har förändrat mitt sätt att tänka och kroppen sammarbetar och tycker lika dant som jag! Jag börjar få tillbaka motivationen att klara upp dethär en gång för alla nu!
Än så länge behövs det ännu lite mer motivation och energi för att klara upp resten av det som tynger och bråkar med mig. Men en sak i taget, nu tar jag tag i sjukdomen så får jag tampas med det andra sen!
Godnatt!
Imorgon väntar en hel dag med de nya konfirmanderna. Det ska bli spännande med ett nyrr år och nya tillväga gångs sätt. Jag är ett år rikare på erfarenheter och ytterligare ett år äldre än konfirmanderna. Jag börjar att hitta mitt tillvägagångs sätt och mina egna tekniker som fungerar för mig. Det käns bra! Imorgon är det dessutom festgudstjänst för alla kvinnliga präster! Jag ser verkligen fram emot att gå till kyrkan imorrn!
Dessutom har alla värden varit bra idag! Inget slarv, allting har varit precis som det ska. Och det har känts bra. Annars har det känts jobbigt med värden och sprutor. Men det är som om jag helt har förändrat mitt sätt att tänka och kroppen sammarbetar och tycker lika dant som jag! Jag börjar få tillbaka motivationen att klara upp dethär en gång för alla nu!
Än så länge behövs det ännu lite mer motivation och energi för att klara upp resten av det som tynger och bråkar med mig. Men en sak i taget, nu tar jag tag i sjukdomen så får jag tampas med det andra sen!
Godnatt!
Diabetes
Nu klarar jag inte det här längre. Nu får det vara nog! Jag har bestämmt mig. Från och med nu finns det ingenting som heter slarv, det finns ingenting som heter att glömma eller låta bli. Från och med nu ska alla mina värden vara perfekta och från och med nu ska allt bli bra igen. Visst det är orättvist, men det finns inte så mycket att göra åt det. Nu är det som det är och jag ska göra det bästa av det. Det har snart gått 1 år med slarv, dåliga värden, glömda sprutor och dagböcker. Aldrig har jag haft nått vettigt att komma med till läkarna och alltid har jag sagt samma saker" jag lovar, det ska bli bättre, jag har redsan börjat skärpa till mig." Visst det stämde, men med glapp på 3månader mellan varje besök så hinner tankarna ifatt en och det går utför igen. Inget mer!!! Nu är det jag som har satt ner foten och nu är det jag som bestämmer!! Jag sak själv föreslå att jag ska få komma dit varannan vecka bara för att kolla värden så att jag har kortsiktiga mål att se fram till. Det ska gå! Det kommer att gå!
Sofia har bestämmt sig och idag är första dagen på resten av verkligeheten!
Sofia har bestämmt sig och idag är första dagen på resten av verkligeheten!
Livtes väg
Jag funderar mycket just nu. Nästan förmycket. Det är mycket vad och varför? Samtidigt försöker jag finna min tillit till Gud. Just tillit fundrade vi lite över på KU idag. Vad är tillit och vad står tilliten till Gud för för mig? Bara det att tillit blir samma sak fram och baklänges gör att det känns som att det har någon mening av nått slag. Ikväll funderar jag på min väg genom livet och vart den ska föra mig...
Livets väg
Livets väg, är lång och ibland svår.
Livets väg, är inte alltid lätt att gå.
Ibland är den krokig, snårig och brant.
Ibland så stenig att du får stanna och vila vid en kant.
Men det gör ingenting, det är okej ändå.
Ibland är inte allting lätt, ibland blir inte allting som man har tänkt sig.
Men det gör ingenting, det är okej ändå.
Gud ser dig.
Gud hör dig.
Gud förstår utan förklaring.
Han står, går och finns alltid hos dig.
Vid din sida finns han.
Han är lyckan som gör allting värt att leva.
Han sträcker ut sina händer, så du inte behöver treva.
Gud, du min värme och omsorg.
Gör mig hel.
Gör mig hel.
© Sofia Bergström
Trött
Efter en he helg med tjejerna och 50års kalas så är både jag och kroppen ganska så trötta och utpumpade på krafter. Det skulle inte suttit fel med en dags ledighet till! Men men nu är det bara att bita ihop och köra på denhär veckan också. Annars så kommer nog veckan vara ganska lugn. Det mesta klarades som sagt var av förra veckan och lite innan det. Det behövs inte så mycket för att min bägare ska rinna över just nu. Det är egentligen lite för mycket av vad jag klarar av. Mina känslor spelar mig gärna små spratt och tankarna är ibland okontroller bara. Men kanske är det som jag nog har skrivit så att det måste få vara så för tillfället. Även om jag inte vill att det ska vara så och jag får en del dåligt samvete över att jag inte klarar av mer, att jag inte orkar stå ut. Men just nu gör jag inte det! Så är det bara.
Jag måste bara acceptera det själv också.
Jag måste bara acceptera det själv också.
Orgelspelning
Jag har hittat min nya favorit sysselsättning. Orgelspelning! Så otroligt!!! Jag är helt tagen! Det va så otroligt roligt och befriande. Ibörjan va det SÅÅÅ läskigt. det va ju hur mycket ljud som helst. Men när jag väl fick vänja mig och trycka och spela lite som jag ville så var det bara så kul!!! Visst det va svårt, särskilt att spela med fötterna. Att fokusera på att titta på noterna istället för på fötterna. Men det löser sig nog. Men jag är glad att jag har 10 års pianospelande i ryggen. Det underlättar enormt! Så igår blev det först 1 timmes lektion och sen hade jag kyrkan helt för mig själv och till förfogande i 2 timmar!! Jag kunde öva helt fritt, trycka på vilka knappar jag ville och dra i vilka spakar jag ville!! Det var så befriande!! Bara jag och Gud, orgeln och musiken. Allt i en blandining av frihet, bön och tankar! Vilken känsla!
Det va helt obeskrivligt och underbart!!!
Det va helt obeskrivligt och underbart!!!
Ledsen
Tårar
Fjärde veckan i skolan har nu börjat och jag är helt färdig. Hur ska det här gå? Hur ska jag klara 10 månader till om krafterna tryter redan nu? Jag är ledsen och orkeslös. Jag vill så mycket mer, jag borde klara så mycket mer. Men det går inte. Jag klarar det inte. Varför?? Varför kan alla andra? Kanske kan de inte det, och kanske kan jag också. Men av någon anledning så klandrar jag mig själv för att inte vara tillräcklig och inte orka. Men varför är det mer okej att någon annan inte ska klara av det än jag? Varför har vi högre och mer krävande krav på oss sjäva än på andra? Jag är trött på att gömma mig, trött på att vara duktig och klara av allt, samtidigt skulle jag vara helt utblottad och väldigt rädd om jag sänkte den garden. Det är den jag är. Men frågan är hur jag skulle vara om jag var allt det där, fast lite mindre? Skulle det gå? Jag är inte helt säker faktiskt, men vem vet? Jag måste lära mig att säga nej. Att våga säga ifrån. För visst är man inte mindre värd bara för att man säger nej? Visst älskar Gud inte mig mindre bara för att jag inte alltid är glad eller trevlig, eller klarar av allt? Jag är ett Guds barn, och det är det svåraste, men samtidigt borde det vara det enklaste att klara av. Alla är vi Guds barn, vi måste bara våga tro på det med hela våra hjärtan.
Just nu är jag ledsen, och jag har ingen ork eller lust kvar. Men även om det tar emot och är smärtsamt så kanske det behöver få vara så ett tag. Jag ger upp! Men bara för ett litet tag. Kanske är det det som krävs för att hitta tillbaka och orka ta nya tag?
Tårar från himlen är tårar av saknad.
Tårar från himlen är tårar av längtan.
Tårar från ögat är tårar av oro.
Tårar från ögat är tårar av lättnad.
Tårar från hjärtat är tårar av lugn.
Tårar från hjärtat är tårar av frihet.
Alla tårar är inte detsamma, alla tårar har inte samma betydelse.
Alla tårar har sin egen mening, men alla har de något att säga.
Inte alltid någonting stort, kanske bara någonting litet, men något som berör.
Saknad, lättnad, oro och längtan.
Alla har de sin fria mening, men tillsammans ger de uttryck för samma sak:
Guds villkorslösa kärlek och vänskap.
© Sofia Bergström
Fjärde veckan i skolan har nu börjat och jag är helt färdig. Hur ska det här gå? Hur ska jag klara 10 månader till om krafterna tryter redan nu? Jag är ledsen och orkeslös. Jag vill så mycket mer, jag borde klara så mycket mer. Men det går inte. Jag klarar det inte. Varför?? Varför kan alla andra? Kanske kan de inte det, och kanske kan jag också. Men av någon anledning så klandrar jag mig själv för att inte vara tillräcklig och inte orka. Men varför är det mer okej att någon annan inte ska klara av det än jag? Varför har vi högre och mer krävande krav på oss sjäva än på andra? Jag är trött på att gömma mig, trött på att vara duktig och klara av allt, samtidigt skulle jag vara helt utblottad och väldigt rädd om jag sänkte den garden. Det är den jag är. Men frågan är hur jag skulle vara om jag var allt det där, fast lite mindre? Skulle det gå? Jag är inte helt säker faktiskt, men vem vet? Jag måste lära mig att säga nej. Att våga säga ifrån. För visst är man inte mindre värd bara för att man säger nej? Visst älskar Gud inte mig mindre bara för att jag inte alltid är glad eller trevlig, eller klarar av allt? Jag är ett Guds barn, och det är det svåraste, men samtidigt borde det vara det enklaste att klara av. Alla är vi Guds barn, vi måste bara våga tro på det med hela våra hjärtan.
Just nu är jag ledsen, och jag har ingen ork eller lust kvar. Men även om det tar emot och är smärtsamt så kanske det behöver få vara så ett tag. Jag ger upp! Men bara för ett litet tag. Kanske är det det som krävs för att hitta tillbaka och orka ta nya tag?
Rösten, vart tog du vägen?
Det fick helt enkelt bli att vara hemma idag. Krafterna är helt slut, det värker i varenda liten led i kroppen och rösten är i stort sett helt borta. Ibland blir man sjuk, och även om det är jobbigt att vara hemma från skolan så är det nog bättre att vara hemma en dag nu än en vecka senare.
Nu ska jag göra en varm kopp honungsvatten och krypa ner i sängen med en god bok och vila mig frisk!
Nu ska jag göra en varm kopp honungsvatten och krypa ner i sängen med en god bok och vila mig frisk!
Gnäll
Jag har jätte ont i halsen, jag är förkyld och jag borde plugga. Men jag orkar inte!! Just nu är det 1000 saker som jag BORDE göra, men mina krafter har tagit slut. Jag är som en ballong som någon har stuckit hål på och all luften har gått ur. Jag är bara en blöt liten fläck kvar på golvet. Ikväll är jag gnällig. Jag är trött och sjuk. Egentligen borde jag nog vara hemma från skolan och vila upp mig, men inte ens det har jag tid med!
Jo kanske, någon gång frammåt påsk eller så...
Jo kanske, någon gång frammåt påsk eller så...
Relation till Gud
"Who am I, that the Lord of all the earth. Would care to know my name, would care to feel my hurt.
Who am I that the bright and morning star would choose to light the way.
For my ever wandering heart, not because of who I am.
But because of what You´ve done, not because of what I´ve done.
But because of who you are..."
"...- Still you hear me when I´m calling.
Lord You catch me when I´m falling.
And You´ve told me who I am. I am yours"
Who am I - Casting Crowns
Ända sedan förra årets resa till Taizé har jag funderat mycket på min relation till Gud. Vad har jag för relation till Gud? Vad förväntar han sig av mig, och vad förväntar jag mig av honom? Under årets resa till Taizé fick jag mycket tid till mig själv, mina tankar och funderingar. Utmattad och förvirrad åkte jag dit för att finna svar, för att finna kraft och ro. Jag hade svårt att se vad jag skulle göra för att hitta tillbaka. Men där fanns Gud, och med öppna armar slöt han in mig och jag fick vila i hans nåd och gemenskap. Det ända jag behövde göra var att våga ta emot och fyllas. Det va jobbigt och krafterna tröt ofta. Jag kände mig så förvirrad och skuldbelagd. Vad hade jag gjort för att förkäna din kärlek? Vad gjorde att jag var fortfarande värd det? Men han övergav mig inte, han vände mig inte ryggen och stängde dörren. Han fanns kvar.Han fanns där för mig, utan att ställa motkrav, utan tvång. Idag är jag inte lika rädd för att be, för att våga ta emto allt vad du har att ge till mig Och jag vill hoppas att jag fortfarande, hur långt ner jag än sjunker och tvivlar, är värd hans kärlek och nåd.
Tillsammans ska vi vandra i tron på varandra
Taizé
Äntligen! Imrogon bär det så äntligen av till taizé! Som jag har längtat efter den här veckan. Hela året. Det har varit ett sånt där mål att hänga upp sig på när allt varit kämpigt eller gått lite extra trögt. Jag försöker att inte oroa mig för vad som skulle kunna hända, eller vilka tankar jag möjligtvis skulle kunna tänka, eller vad som skulle kunna komma upp och få tårarna att trilla. Nej, jag ska bara åka dit med öppna armar och ett öppet sinne och ta emot vad som är. Bara andas och vara! Det är det jag behöver, jag vet det! Jag ska njuta ev den här veckan. Jag ska vara jag och ingen annan. Och om det blir som förra året, kommer jag trots allt som har hänt eller skulle kunna hända vara lite öppnare, lite lugnare och ha mer ro och frid än nu.
Ett steg i taget.
Ett andetag i sänder.
Och allting kommer att gå bra.
Allting kommer bli bra!
Nu stänger jag igen resväskan för sista gången för nu är allting klart!
Imorgon bär det av!
/ S
Ett steg i taget.
Ett andetag i sänder.
Och allting kommer att gå bra.
Allting kommer bli bra!
Nu stänger jag igen resväskan för sista gången för nu är allting klart!
Imorgon bär det av!
/ S
Funderingar
Äntligen lite värme igen efter allt regnande! Men det är tur att det finns skugga, en hel dag i solen klara jag inte av!
Jag funderar mycket såhär under sommaren. Över stort och smått och olika saker. Det kan vara både bra och dåligt, men jag vill försöka att hitta någon slags väg. Vart är jag påväg? Vad är det egentligen jag vill göra? I vad ska jag engagera mig och vad ska jag helt enkelt låta bli? Vad är det jag sak göra när jag blir stor? Jag har nu tagit ett steg närmare in i vuxenvärlden. När jag var liten ansåg jag att när man fyllt 18 var man vuxen. Då var det nått stort. Visst det är det kanske lite fortfarande. Men inte är man vuxen bara för att man fyllt 18? Men jag är glad att jag har tagit mig förbi det sträcket nu och kan få känna sig lite mera vuxen och stor. För visst är det skillnad på 17 och 18!
Snart är det dags att börja packa! På söndag bär det av till London. Det ska bli så skönt att få komma bort ett tag. Göra någonting annat! det är det som saknas såhär långt av detta sommarlov! Men nu sak jag ut och njuta av de sista solstrålarna idag, för imorrn blir det säkert regn igen...
Ett litet steg nämre, ett nästa andetag för imorgon är en annan dag!
Jag funderar mycket såhär under sommaren. Över stort och smått och olika saker. Det kan vara både bra och dåligt, men jag vill försöka att hitta någon slags väg. Vart är jag påväg? Vad är det egentligen jag vill göra? I vad ska jag engagera mig och vad ska jag helt enkelt låta bli? Vad är det jag sak göra när jag blir stor? Jag har nu tagit ett steg närmare in i vuxenvärlden. När jag var liten ansåg jag att när man fyllt 18 var man vuxen. Då var det nått stort. Visst det är det kanske lite fortfarande. Men inte är man vuxen bara för att man fyllt 18? Men jag är glad att jag har tagit mig förbi det sträcket nu och kan få känna sig lite mera vuxen och stor. För visst är det skillnad på 17 och 18!
Snart är det dags att börja packa! På söndag bär det av till London. Det ska bli så skönt att få komma bort ett tag. Göra någonting annat! det är det som saknas såhär långt av detta sommarlov! Men nu sak jag ut och njuta av de sista solstrålarna idag, för imorrn blir det säkert regn igen...
Ett litet steg nämre, ett nästa andetag för imorgon är en annan dag!
Stolt storasyster!
Nu är det sommarlov! Eller rättare sagt det har varit sommarlov i 2 veckor nu! Men det är nog inte riktigt förens nu jag har börjat förstå att det faktiskt är det. Men just nu så är jag glad och stolt storasyster!!!! För min bror har kommit in på MUSIKGYMNASIET!!!!!! Så himmla glad för hans skull! Har varit så nervös att han inte skulle klara det, för det va så många som va så jätteduktiga! Men han klarade det!!
Men om 7 dagar är den stora dagen....18 år. Det , ja jag vet inte riktigt vad jag tycker om det... ÄR det så märkvärdigt? Eller? Lite läskigt ska det bli, fast roligt också förståss.
Annars så har jag försökt stapla upp det som är innplanerat i sommar för att se när jag inte är upptagen. Som det ser ut nu så är det så att:
4 juli: Födelsedag! Kalas hemma..( jag är hemma troligtvis hela dagen för den som undrar! :P)
13-17 juli: London med familjen
18- 30juli: Västervik och hemma
2-10 augusti: TAIZÈ!!!!!!!! Åh vad jag längtar!!!!!!
Ska försöka att hinna träffa alla underbara vänner mellan stoppen också!!!
Men om 7 dagar är den stora dagen....18 år. Det , ja jag vet inte riktigt vad jag tycker om det... ÄR det så märkvärdigt? Eller? Lite läskigt ska det bli, fast roligt också förståss.
Annars så har jag försökt stapla upp det som är innplanerat i sommar för att se när jag inte är upptagen. Som det ser ut nu så är det så att:
4 juli: Födelsedag! Kalas hemma..( jag är hemma troligtvis hela dagen för den som undrar! :P)
13-17 juli: London med familjen
18- 30juli: Västervik och hemma
2-10 augusti: TAIZÈ!!!!!!!! Åh vad jag längtar!!!!!!
Ska försöka att hinna träffa alla underbara vänner mellan stoppen också!!!
Mycket har hänt, men snart är det sommar igen
Nu var det ett tag sen jag skrev här. det har liksom inte funnits tid, och jag har inte haft ord för att skriva ner här.
Nu är det 3 dagar kvar till sommar lovet! det ska bli så otroligt skönt! Trode aldrig att den här terminen skulle ta slut. Det är helt ofattbart vad mycket saker som har hänt, saker som jag har tagit mig igenom. Saker som jag inte alls trode skulle hända, eller förutsåg skulle hända. Men med både mycket och lite hjälp har det gått. Det har inte alltid varit lätt, men det gick! Jag klarade det! Så sommaren är mer än efterlängtad! Samtidigt så är den inte riktigt helt fel fir heller. Men på nått sätt ska det gå! Hoppas att jag ändå lyckas njuta av den.
Nästa år är det sista på gymnasiet, det ska bli ett bra år! Hopas att det blir ett bra år! Jag vill kunna stå där på stundent dagen och känna att Ja! Jag klarade det! Jag mår bra! Världen ligger frammför mina fötter och nu börjar nästa fas i livet.
Jag vet att det inte kommer bli helt enkelt. Men som allt annat så ska det gå!
Som sagt så är det 3 dagar kvar i skolan att ta sig igenom först! Imorrn är det sista kopletirings provet som ska göras. Jag vet inte alls hur det kommer att gå, men jag hoppas att min lärare förstår om det går dåligt. Och att han kan se till omständigheterna och titta på det jag faktiskt har presterat under de här två åren och inte underkänna mig. Förhoppningsvis går det vögen, annars så vet jag inte vad jag gör!!! Men det får vi se imorgon. Annars ska vi bara gå igenom åra studieplaner med mentorerna imorgon. På torsdag ska vi fika och planera nollningen!! Vi ska vara så snälla så! Inte alss lika nedvärderande som våra faddrar va mot oss! Sen är det fredag och skolavslutning!!! Sen är det SOMMARLOV!!!!!!!!!
Nu är det 3 dagar kvar till sommar lovet! det ska bli så otroligt skönt! Trode aldrig att den här terminen skulle ta slut. Det är helt ofattbart vad mycket saker som har hänt, saker som jag har tagit mig igenom. Saker som jag inte alls trode skulle hända, eller förutsåg skulle hända. Men med både mycket och lite hjälp har det gått. Det har inte alltid varit lätt, men det gick! Jag klarade det! Så sommaren är mer än efterlängtad! Samtidigt så är den inte riktigt helt fel fir heller. Men på nått sätt ska det gå! Hoppas att jag ändå lyckas njuta av den.
Nästa år är det sista på gymnasiet, det ska bli ett bra år! Hopas att det blir ett bra år! Jag vill kunna stå där på stundent dagen och känna att Ja! Jag klarade det! Jag mår bra! Världen ligger frammför mina fötter och nu börjar nästa fas i livet.
Jag vet att det inte kommer bli helt enkelt. Men som allt annat så ska det gå!
Som sagt så är det 3 dagar kvar i skolan att ta sig igenom först! Imorrn är det sista kopletirings provet som ska göras. Jag vet inte alls hur det kommer att gå, men jag hoppas att min lärare förstår om det går dåligt. Och att han kan se till omständigheterna och titta på det jag faktiskt har presterat under de här två åren och inte underkänna mig. Förhoppningsvis går det vögen, annars så vet jag inte vad jag gör!!! Men det får vi se imorgon. Annars ska vi bara gå igenom åra studieplaner med mentorerna imorgon. På torsdag ska vi fika och planera nollningen!! Vi ska vara så snälla så! Inte alss lika nedvärderande som våra faddrar va mot oss! Sen är det fredag och skolavslutning!!! Sen är det SOMMARLOV!!!!!!!!!
Grått, med en svag nyans av ljus
Som tåren som faller ner för min kind, lika tyst är ensamheten i mitt hjärta.
Som lövets sista virrvlande färd mot den kalla marken, lika tyst är ensamheten i min själ.
Som tåren som faller ner för min kind, lika tyst längtar jag efter lyckan igen.
Allting är inte vad det borde vara längre. Jag som trode att jag kommit ur dethär! Att jag på ett visst plan hade kommit över det! Visst att det är en sådan sak som säkert kommer att finnas med en lite grann, hela tiden, troligtvis jämt. Men inte såhär. Den här fasen trode jag att jag hade lämnat.
På måndag infaller iallafall det fruktade mötet med mina föräldrar, läkare och sköterska på sjukhuset. Jag vet ärligt talat inte om jag orkar det! Nu kommer allting att tas upp. Alla värden, all mat, alla tankar. "Är det verkligen sant? Känner du verkligen såhär eller hittar du på? Ljuger du för oss? Stämmer det du säger?" Jag vet att alla dessa frågor och mer där till kommer att komma upp! Det käns ändå som en lite tröst att U kommer vara med, hon kommer att vara där bara för min skull! Orkar inte jag prata så får hon ta över.
Blä!!!!
Det ska bli skönt när det här är över! Men då börjar fortsättningen på det hela, och det komemr inte att vara en dans på rosor. Det kan jag lova. Men det är väll så livet är ibland. Jag bara önskar att det inte vore så ofta!
Och samtidigt som ångesten och tankarna vrider om hela mig så finns det ett liten strimma av ljus och förhoppning! Jag hoppas att han vet om det, även om jag inte vågat säga någonting till honom än. Just nu är det hans röst, telefonsamtal och sånger som håller mig på bärande plan. Undrar hur det hade sett ut om jag inte fått kontakten med dig? Troligen mycket värre.
Nu börjar tankarna bli för många igen! Jag behöver ett telefonsamtal och lite glädje för att orka resten av kvällen. Så det är bäst att jag går och letar rätt på telefonen!
/ S
Som lövets sista virrvlande färd mot den kalla marken, lika tyst är ensamheten i min själ.
Som tåren som faller ner för min kind, lika tyst längtar jag efter lyckan igen.
Allting är inte vad det borde vara längre. Jag som trode att jag kommit ur dethär! Att jag på ett visst plan hade kommit över det! Visst att det är en sådan sak som säkert kommer att finnas med en lite grann, hela tiden, troligtvis jämt. Men inte såhär. Den här fasen trode jag att jag hade lämnat.
På måndag infaller iallafall det fruktade mötet med mina föräldrar, läkare och sköterska på sjukhuset. Jag vet ärligt talat inte om jag orkar det! Nu kommer allting att tas upp. Alla värden, all mat, alla tankar. "Är det verkligen sant? Känner du verkligen såhär eller hittar du på? Ljuger du för oss? Stämmer det du säger?" Jag vet att alla dessa frågor och mer där till kommer att komma upp! Det käns ändå som en lite tröst att U kommer vara med, hon kommer att vara där bara för min skull! Orkar inte jag prata så får hon ta över.
Blä!!!!
Det ska bli skönt när det här är över! Men då börjar fortsättningen på det hela, och det komemr inte att vara en dans på rosor. Det kan jag lova. Men det är väll så livet är ibland. Jag bara önskar att det inte vore så ofta!
Och samtidigt som ångesten och tankarna vrider om hela mig så finns det ett liten strimma av ljus och förhoppning! Jag hoppas att han vet om det, även om jag inte vågat säga någonting till honom än. Just nu är det hans röst, telefonsamtal och sånger som håller mig på bärande plan. Undrar hur det hade sett ut om jag inte fått kontakten med dig? Troligen mycket värre.
Nu börjar tankarna bli för många igen! Jag behöver ett telefonsamtal och lite glädje för att orka resten av kvällen. Så det är bäst att jag går och letar rätt på telefonen!
/ S
