Längtar
Va på Taizé möte idag!!! Längtar så himmmla mycket! Det kommer bli underbart! Jag behöver sommarlov!!!!
Men annars inget dirket nytt, mitt liv är skit. Jag vet inte vart jag ska ta vägen längre. Ja, jag vet jag har skrivit det ett antal ggr, men det är så det är. Och jag skriver inte det för att jag är emo. Det är så jag mår, därför skriver jag det!
Har försökt att ta mod till mig och besöka den där personen, för att börja nånstans, men hon är ju aldrig där, och när hon är där har hon inte tid. Undra hur mycket mod jag har kvar? kommer jag att orka försöka en sista gång?
Vi får väll se hur det går.
Men annars inget dirket nytt, mitt liv är skit. Jag vet inte vart jag ska ta vägen längre. Ja, jag vet jag har skrivit det ett antal ggr, men det är så det är. Och jag skriver inte det för att jag är emo. Det är så jag mår, därför skriver jag det!
Har försökt att ta mod till mig och besöka den där personen, för att börja nånstans, men hon är ju aldrig där, och när hon är där har hon inte tid. Undra hur mycket mod jag har kvar? kommer jag att orka försöka en sista gång?
Vi får väll se hur det går.
Upp och ner o Hit och dit
Nu va det länge sedan sen sist. Det har hänt en del, både bra och dåligt, skojigt och irriterande, ledsamt och underbart. Ja, jag tror att jag har fått med allt. Snart är det sommarlov! Men än känns det långt bort. det finns så mycket som ska hinnas med, prov som ska skrivas, uppsatser att lämmna in!
Så nära men ändå så långt borta.
Mina innre bekymmer har nog pendlat en del. Vissa dagar känner man sig fri som en fågel. Vissa dagar känner man sig instängd som i en bur, tvångsbehandlad och utsatt. Hatad och älskad. Men av vem? Det krävs så mycket för att känna sig älskad och värdefull, och tro på det själv ända in i själen. Men det krävs så lite för att falla.
Men ibland får man lov att chansa. Våga kasta sig ut, utan att veta vad som väntar! Bära eller brista.
Ibland känner jag mig utbytt, som att jag inte är en av er, men att det passar ibland vissa stunder. Ibland känner jag mig glömd. Som att det skulle ha funnits tid, men den fans inte. Men ni har det bra, och det är väll kanske huvudsaken. Det är jag som är feg som inte vågar att ta för mig! Att inte våga ställa sig upp och säga " Här är jag och jag vill också va med!" Men det är inte så jag är, jag har försökt att ändra, men det är som att det inte är menat att det ska gå. Innsidan kämpar och vill men hittar aldrig ut.
Igår va det tjejfest hos Sofia! Det va faktiskt riktigt trevligt, spontant. Jag är inte så van att gå på fest sådär, så det kändes lite ovant och lite felplaserat. Men det är väll sånt man vänjer sig av med. När man vågar acceptera vem man är och bara ha kul! Men jag gjorde ett tappert försök och det funkade ganska bra! Hoppas det blir fler tillfällen snart igen!
Så nära men ändå så långt borta.
Mina innre bekymmer har nog pendlat en del. Vissa dagar känner man sig fri som en fågel. Vissa dagar känner man sig instängd som i en bur, tvångsbehandlad och utsatt. Hatad och älskad. Men av vem? Det krävs så mycket för att känna sig älskad och värdefull, och tro på det själv ända in i själen. Men det krävs så lite för att falla.
Men ibland får man lov att chansa. Våga kasta sig ut, utan att veta vad som väntar! Bära eller brista.
Ibland känner jag mig utbytt, som att jag inte är en av er, men att det passar ibland vissa stunder. Ibland känner jag mig glömd. Som att det skulle ha funnits tid, men den fans inte. Men ni har det bra, och det är väll kanske huvudsaken. Det är jag som är feg som inte vågar att ta för mig! Att inte våga ställa sig upp och säga " Här är jag och jag vill också va med!" Men det är inte så jag är, jag har försökt att ändra, men det är som att det inte är menat att det ska gå. Innsidan kämpar och vill men hittar aldrig ut.
Igår va det tjejfest hos Sofia! Det va faktiskt riktigt trevligt, spontant. Jag är inte så van att gå på fest sådär, så det kändes lite ovant och lite felplaserat. Men det är väll sånt man vänjer sig av med. När man vågar acceptera vem man är och bara ha kul! Men jag gjorde ett tappert försök och det funkade ganska bra! Hoppas det blir fler tillfällen snart igen!
Två sidor av ett jag
Finns det två sidor av ett jag?
Jag vill bara säga till ni få som skulle läsa den här bloggen: Ni ska inte oroa er för mig! Även om jag vissa stunder mår riktigt dåligt så finns det stunder som är bätttre. Det är i de värsta stunderna jag skriver dikter som nedan, eller när jag mår dåligt, men ändå inte jätte dåligt. Det är bara det att man vet inte vart man ska ta vägen? Man vill att folk ska veta, men ändå vill man hålla det för sig själv. Det var inte med mening att skrämma nån med mitt förra inlägg. Även om det stundtals eller ganska ofta stämmer.
För att citera en mycket god vän till mig!
" Jag överlever!"
Jag vill bara säga till ni få som skulle läsa den här bloggen: Ni ska inte oroa er för mig! Även om jag vissa stunder mår riktigt dåligt så finns det stunder som är bätttre. Det är i de värsta stunderna jag skriver dikter som nedan, eller när jag mår dåligt, men ändå inte jätte dåligt. Det är bara det att man vet inte vart man ska ta vägen? Man vill att folk ska veta, men ändå vill man hålla det för sig själv. Det var inte med mening att skrämma nån med mitt förra inlägg. Även om det stundtals eller ganska ofta stämmer.
För att citera en mycket god vän till mig!
" Jag överlever!"
Vad ska man göra?
Leva eller dö?
Jag vet inte vad jag ska göra?
Ska jag leva eller dö?
Livet är allt för komplicerat för att veta?
Jag kan inte leva, för jag vet inte vad jag har att leva för?
Jag kan heller inte dö, för vem är jag då?
Någon som va för feg för att se sina misstag och göra någonting åt dem?
Någon som inte lyckades ta tag i sina problem och göra någonting åt dem.
Så jag kan varken leva eller dö jag är fast i ett mellanrum.
Fast i ett rum mellan liv och död.
Du vet att du lever, för du andas och finns till, men är det det som definierar ett liv?
För att kunna leva måste du kunna känna sorg och smärta, men också kunna känna frihet och glädje!
Varför kan jag inte göra det?
Varför kan jag inte vara bättre på att gömma?
Gömma mina känslor och gå obemärkt?
Allting skulle vara så mycket lättare då!
Ja, jag vet att jag borde prata med någon om det här, innan det " går för långt."
Sätta mig ner och reda ut mitt liv, reda ut vad det är som gör att jag känner såhär?
Det är inte meningen att man ska behöva må såhär, inte när man fortfarande är ung och har livet framför sig!
Jag är inte ensam, vi är många som har fastnat i detta svarta hål.
Det svarta hål som sakta en säkert äter oss innifrån och ut.
När ska allt detta få ett vettigt slut?
Yess! tänkte jag igår. Nu har jag äntligen lyckats att ta kontroll över mitt liv och vägra. Men vad hände? Det gick ju bra.. nu är allt skit, bara av det lilla.
Jag vet inte längre vem jag är? Jag vet inte längre vad jag vill?
"Sväva lätt som en fjäder i en sommarvind."
Jag vet inte vad jag ska göra?
Ska jag leva eller dö?
Livet är allt för komplicerat för att veta?
Jag kan inte leva, för jag vet inte vad jag har att leva för?
Jag kan heller inte dö, för vem är jag då?
Någon som va för feg för att se sina misstag och göra någonting åt dem?
Någon som inte lyckades ta tag i sina problem och göra någonting åt dem.
Så jag kan varken leva eller dö jag är fast i ett mellanrum.
Fast i ett rum mellan liv och död.
Du vet att du lever, för du andas och finns till, men är det det som definierar ett liv?
För att kunna leva måste du kunna känna sorg och smärta, men också kunna känna frihet och glädje!
Varför kan jag inte göra det?
Varför kan jag inte vara bättre på att gömma?
Gömma mina känslor och gå obemärkt?
Allting skulle vara så mycket lättare då!
Ja, jag vet att jag borde prata med någon om det här, innan det " går för långt."
Sätta mig ner och reda ut mitt liv, reda ut vad det är som gör att jag känner såhär?
Det är inte meningen att man ska behöva må såhär, inte när man fortfarande är ung och har livet framför sig!
Jag är inte ensam, vi är många som har fastnat i detta svarta hål.
Det svarta hål som sakta en säkert äter oss innifrån och ut.
När ska allt detta få ett vettigt slut?
Yess! tänkte jag igår. Nu har jag äntligen lyckats att ta kontroll över mitt liv och vägra. Men vad hände? Det gick ju bra.. nu är allt skit, bara av det lilla.
Jag vet inte längre vem jag är? Jag vet inte längre vad jag vill?
"Sväva lätt som en fjäder i en sommarvind."
