Resan på livets väg

Jag skulle vilja vara så mycket som jag inte är. Jag som trodde att allt var bra! Att jag hade bearbetat färdigt allt ihop. Tänk så fel man kan ha. Jag trodde jag va färdig, att jag kunde göra vad jag vill, men det kunde jag tydligen inte. Tänk att en film kan beröra så mycket känslor, väcka så många minnen som man helst av allt bara vill förtränga. Men vissa saker går visst inte att förtränga, för rädslan kommer alltid att finnas kvar. Som ett litet ärr på själen som alltid kommer att finnas kvar, finnas för att påminna om vad som har hänt. Den där filmen fick mig att tänka på dig.  Tänka på vad som hade hänt, om det bara hade gått en aning fortare. Det gör mig lika rädd att tänka på varje gång. Du har och betyder så mycket för mig. Jag vet ine vad jag skulle göra annars. Jag som trode att jag hade glömt, att jag mådde bra. Det trode jag att jag gjorde...ända tills idag.