Resan på livets väg

Äntligen! Imrogon bär det så äntligen av till taizé! Som jag har längtat efter den här veckan. Hela året. Det har varit ett sånt där mål att hänga upp sig på när allt varit kämpigt eller gått lite extra trögt. Jag försöker att inte oroa mig för vad som skulle kunna hända, eller vilka tankar jag möjligtvis skulle kunna tänka, eller vad som skulle kunna komma upp och få tårarna att trilla. Nej, jag ska bara åka dit med öppna armar och ett öppet sinne och ta emot vad som är. Bara andas och vara! Det är det jag behöver, jag vet det! Jag ska njuta ev den här veckan. Jag ska vara jag och ingen annan. Och om det blir som förra året, kommer jag trots allt som har hänt eller skulle kunna hända vara lite öppnare, lite lugnare och ha mer ro och frid än nu.

Ett steg i taget.
Ett andetag i sänder.
Och allting kommer att gå bra.
Allting kommer bli bra!

Nu stänger jag igen resväskan för sista gången för nu är allting klart!
Imorgon bär det av!
/ S