Kärlekens nya vingar
Längtan en andra.
Kärleken prövar sina nya vingar.
Upp och ner.
Upp och ner.
Kärleken prövar sina nya vingar.
Vänksap en tredje.
Önskan en fjärde.
Vad som än händer finns Du alltid där.
Kärleken prövar sina nya vingar.
Sakta men säkert lär den sig flyga på nytt.
Det händer så mycket saker just nu. Jag vet inte hur mycket jag orkar eller inte. det finns så mycket ovisst som gnager hela tiden. Som driver mig halvt till vansinne. Och samtidigt finns där den nya spirande känslan av kärlek. Så som jag aldrig har upplevt den förrut!
Jag hoppas att jag orkar!
Jag hoppas att jag klarar ut dethär.
Så att kärleken inte behöver ta stryk utan kan få blomma precis som den gör nu!
Nästan som på rosa moln
Förvirrad och vilse
Tankar far hit och dit. Ingen ordning.. Vet inte vad jag känner...Vet inte vad jag orkar eller klarar? Bävar inför mötet som jag inte vet kommer ske. All denna osäkerhet och förvirran bryter ner det lilla jag har själv åter byggt upp.
Ett barn vilse i sin egen värld.
En ung kvinna på väg in i nästa lika vilse där.
Orolig och förvirrad får hon nu stå sitt kast.
Ensam vandrar hon runt runt.
Hon förstår inte längre vad som är verkligt eller ej.
Vad är viktigast? Vem bryr sig egentligen?
Ful och ensam, förvirrad och vilse pendlar hon mellan dessa världar.
Var passar hon egentligen in? Var är hennes plats?
Finns det en rätt plats?
Finns det ett rätt svar?
Marken försvinner åter under hennes fötter.
Hon faller handlöst ut i mörkret.
Under henne finns ingen fast mark.
Bara mörker i olika nyanser.
Nu är de bara att vänta och se vad som kommer att hända...
Snart helg!
På lördag är det gospelkonsert vilket kommer bli jätte kul att gå på! Sen blir det " Barnkalas" ! det ska bli väldigt roligt men oj vad jag har klädnoja!!! Men jaja... Söndag blir det mera jobb och lite barnvakt! Men hon som jag är barnvakt åt är så söt så det blir bara roligt!! Hon älskar att dansa och springa runt så jag komemr nog få ett helt träningspass bara av att vara där!!
Taizé resan blir av!! Även fast vi inte är så många så åker vi ändå! Var ganska orolig ett tag att det inte skulle bli av. Va dskulle jag göra då?? Jag har längtat tillbaka så många gånger sen vi åkte därifrån och nu käns det väldigt skönt att veta att resan kommer bli av!
Men det är en lång termin kvar tills sommaren!! Även om det bara är 2 månader kvar. Så är det så mycket som kommer att hända, saker som måste göras. Förhoppningsvis kommer allt att gå bra! Även om jag bävar en del inför sommaren och alla korta och tunna kläder.
Vår och längtan till Taizé
Våren är här!! Hoppas att den tänker stanna, jag vill inte ha mer snö nu. Det får räcka med vinter. Nu vill jag ut, sitta i det gröna gräset och njuta av vårsolen! Men nu är det mulet och kallt och jag sitter här och längtar.
Jag vill åka till Taizé! Jag längtar massor, men troligen blir det ingen resa. Vet inte vad jag gör då? Jag har väntat och längtat, väntat och längtat sedan i höstas. Det har varit någonting att se fram emot, någonting att sträva efter. En ljuspunkt i alla stress och gråslask. Förhoppningsvis kommer jag dit på ett eller annat sätt i sommar. Kanske finns det en annan församling som ska åka som har en eller två platser lediga? Men den stora förhoppningen är ju att vi ska kunna åka som planerat.
Idag har jag druckit te med min morfar! Det var mysigt särskilt eftersom det var så länge sedan vi träffades. Tack för en mysig stund!
Annars har det varit en sådan där grå dag. En sådan dag då det inte är riktigt mörkt men inte helt ljust heller. Då man mest går omkring och är, men ingeting känns egentligen riktigt rätt. det känns som om tårarna lugger och trycker bakom ögonlocken, utan någon anledning. Men just nu skulle det kännas så skönt att bara släppa fram dem. Bara låta tårarna trilla ner för kinden. Ibland kan det vara skönt att gråta utan anledning...
Jag längtar efter mina vänner som är långt borta men även efter de som finns lite närmre.
Jag längtar efter en varm kram!
Saknad eller?
När ingenting blir som man tänkt.
När tankar inte längre räcker till.
När tårar är närmre än skratt.
När ögon inte längre vill se.
Då är ingenting rätt.
Då spelar ingenting någon roll.
Då spelar ingenting någon roll.
Då kan man bara vara...
Idag är en sådan dag..
En dag när solen skiner och våren finns i luften.
Men ändå är det någonting som inte känns helt rätt.
Jag saknar en kram.
Jag saknar din famn.
Jag saknar att sitta i din soffa och hålla din hand.
Varför ska du vara så långt borta?
Jag skulle så gärna vilja ringa, men ikväll har jag inga ord som passar
Inte min dag
Ingenting verkar gå min väg riktigt...
Men det gör väll inte alltid det.
Och jag som va så glad imorrse...
Nu vill jag bara gå och lägga mig och dra något gammalt över mig!
Lugn och tacksamhet
I dig finns allt.
I dig finns du och vi.
I dig finns mina tankar, mina drömmar, hela mitt jag.
Du är den vackra snön som glimmar i den kalla vinternatten.
Du är den spirande knoppen på vårens första buske.
Du är solen och vinden som skänker värme och liv, som vaggar den vackraste sommar äng till ro.
Och du är det vackra trädet som även efter att ha tappat all sin hösts vackra blad, står starkt och ståtligt kvar.
Du finns här i allt för mig.
Du stärker mig när jag förlorar mitt hopp.
Du älskar mig även när jag inte trodde det var möjligt.
Även i mina mörkaste stunder finns du där som ett ljus i mitt mörker, och du lyfter upp mig i din famn när mina ben inte längre bär.
Men även i de bästa stunder finns du här för mig, finns du här med mig.
Du gläds med mig, du skrattar med mig, men aldrig åt mig.
Du visar på vad sanna kärlek och vänskap verkligen är.
Tack Gud för att du alltid finns där, även när mina ord inte räcker till och jag tvivlar.
Tack Gud för att du alltid finns hos mig.
Amen .
Snart har hela lovet gått igen... Hm.. undra vart det har tagit vägen egentligen?
Nått bra har man väll hunnit med iallafall hoppas jag!
Va i kyrkan förra veckan. Jag var lite tidig så jag passade på att sita och fundera och skriva lite. Det var jätte skönt att bara få fyllas av lugn och stillhet. A kom fram och frågade om jag ville hjälpa tillatt dela ut nattvard. Jag brukar tycka att det är lite , ja nästan läskigt, jag är så rädd för att säga fel eller råka spilla på någon. Men det gick bra! Det var skönt att känna att jag klarar av det utan att vara rädd. Hade det inte varit hon så hade jag nog sagt nej, igen.
...
Ibland blir jag så trött på dig. Det verkar som att vi förstår varandra men ibland vet jag inte riktigt vad som händer...
Då går vi liksom inte ihop. Då vill jag bara gå därifrån och va någon annanstans.
Våga vara..
den i hans tanke,
den i hans kärlek,
den i hans ögas eviga ljus du är.
Redan är du
den du en gång skall bli,
dömd och benådad...
älskad och ett med honom som gjort dig fri.
Första och delar av fjärde versen ur gammlapsalmboken psalm 87: Våga vara den du i Kristus är.
Det är skönt att känna att det finns någon som sprider ljus i mitt mörker, när allt känns som mest frånvarande.
Lovsång och pilgrimsvandring
Hoppas vi får tillräckligt med sömn inatt först och att vi inte blåser bort på vägen imorrn, men det ska nog gå bra!
Annars finns det alltid fina vänner att hålla i handen.
Längtan
Idag är det studiedag!!!
Var inne och läste på en väns blogg precis. Hon ska hålla ett föredrag om taize och allt vad det innebär.
Det kommer säkert att gå jätte bra! Det är ju ett sådant specielt och helt obeskrivbar plats egentligen om man tänker efter, men det känns väll extra specielt eftersom det var så vi fick lära känna varandra. Vilket jag är så oerhört glad för! Samtidigt kom jag på mig själv med att fundera hur det kommer att bli i sommar? Eftersom jag bara har varit i där en gång så förknippar jag det ju med de personer som var med särskilt två. Ibland kommer jag på mig själv med att längta tillbaka dit, men frågan är om det bara platsen eller om det var just upplevelsen vi hade tillsammans? Förmodligen så är det båda! Just nu så kunde jag inte låta bli att lyssna på taize sånger och drömma mig en aning tillbaka. Även om det kanske kommer kännas annorlunda när ni intge är med så har jag ju våra minnen!
Förhoppningsvis får jag träffa många nya och speciela människor i sommar!
Men första gången är alltid första gången!
Jag har iallafall ett mycket specielt kort som jag inte kommer åka utan.
På så sätt är ni där ändå!
I mina tankar!
Ki/balans
Nu ska jag strax bege mig till kyrkan , det är mässa kl.18. Det ska bli skönt att gå dit, det finns några speciela personer jag ska tända ett ljus och be för ikväll, några personer som jag saknar extra mycket nu.
Sen blir det ungdomsgrupp hela kvällen. Mycket mysigt!
Imorrn är det studiedag! Jippi!
Den är väl behövd!
Om Gud älskar mig varför kan då inte jag?
Har funderat en hel del över min situation och min "problem" i perspektiv till det som har hänt.
Det känns inte riktigt rätt, men jag vet inte...
Vad är det som gör att jag inte kan tycka om det jag gör eller älska mig själv för den jag är?
Om Gud kan älska mig för den jag är och inte för den jag försöker vara eller det jag gör, varför kan då inte också jag? Ibland så undrar jag vad som skulle hända om jag släppte kontrollen?
Vad skulle hända om jag slutade vara nånting som jag inte vill vara och bara är jag?
Vad skulle hända om jag slutade vara så rädd för att göra fel eller att inte passa in?
Vem skulle jag vara då?
Det skrämmer mig en aning att inte veta,.
Men jag skulle så gärna vilja försöka!
Känslor i en tavla
En kväll satt en flicka på en bänk i en stad.
Allt runt om henne var mörkt förutom en liten strimma ljus från en gatlyckta någonstans.
I hennes händer låg en liten tavla.
En tavla hon fått av någon speciell, någon som betydde det mesta för henne.
Flickan brukade ofta sitta där på bänken och beundra den lilla tavlan.
Allt hon kände fanns där. Utan att hon visste varför, men det kändes bra!
En månad senare satt flickan fortfarande på sin bänk.
Men nu fanns där ingen strimma ljus, gatlyktan var släckt.
Den lilla tavlan i hennes händer var trasig.
Det tunna glaset som omslöt den lilla tavlan hade gått i tusen bitar i hennes händer.
Det var glas överallt, det skar in i hennes små händer men det var som om hon inte märkte det.
Hennes blick var fäst på den trasiga tavlan.
Det var som om färgen sakta rann ut och bilden bleknade bort.
Med färgen rann också alla känslor och minnen hon hade lagt i tavlan ut.
Nu gjorde det ont i henne.
Hon visste inte vad som var värst, men inte var det de små glasbitarna i hennes händer .
Nu kändes allting fel.
Hon ville skrika, hon ville gråta.
Men ut kom inget ljud heller inga tårar.
Hon reste sig upp.
Bitarna från den trasiga tavlan trillade en efter en till marken.
Hon vände sig om och gick därifrån. Långt långt bort.
Dit skulle hon aldrig mer återvända.
Det kan aldrig bli så mörkt
Även om det är jätte jobbigt så hade jag väntat mig att den dagen skulle va värre... men den blev jobbigt nog.
" Det kan aldrig bli så mörkt att du inte ser ljuset när det tänds."
Idag tändes ditt ljus. Någonstans långt långt där bakom all smärta, ilska och tårar så tändes ditt ljus.
Förhoppningsvis vänder det nu.
Jag tror och hoppas så mycket att detta blev en vändpunkt.
Men det hade inte behövt gå så här långt!
Den smärta du har utstått var inte rättvis. Den är inte rättvis!
Men på nått sätt ska vi klara det här tillsammans.
Vi kan inte lösa varandras problem . Men vi kan finnas här för varandra och stötta finnas tillhands när det behövs.
Du betyder så mycket för mig. Ni betyder så mycket för mig.
Jag kan inte alltid bära er på mina axlar men jag kommer alltid bära er i mitt hjärta.
Tack för att ni finns, Tack för att ni fortsätter kämpa även när det är jobbigt!
Vad som än händer så har ni alltid en speciell plats i mitt liv!
Tack för att ni är mina vänner
Nytt år och nya möjligheter!
Nya förväntningar, nya krav men också nya möjligheter!
Tänk om..tänk om detta kan få bli ett bra år!
Jag skulle så gärna vilja det. Jag skulle så gärna vilja att allt bara blev bra!
I år vill jag hitta den jag söker efter. Den jag vet finns där långt inom mig men som hela tiden tycks krypa längre och längre in. Ibland är du synlig och ger mig hopp, men lika snabbt försvinner du in i skuggorna igen.
Jag skulle vilja visa alla vem jag är, igentligen. Den jag var.
Tänk om det skulle kunna gå.
Då kanske jag någon gång kunde få bli som ni.
Då kanske jag också skulle känna mig som en del av allt.
Då kanske jag inte skulle vara glömd.
Det känns även om ni inte tänker på det.
Det gör så ont att behöva se efteråt.
Även om det inte stämmer för er så är det så det känns för mig.
Jag vill bara att ni ska veta, även om jag vet att det knappast är nogon av er som kommer att läsa detta.
Ibland blir det bara för mycket...
Jul jul snart är det jul
Om jag skulle skriva ner allt som har hänt sedan förra inlägget så skulle det ta en halv evighet. Dessutom har det ju redan hänt, så det som var är inte längre, nu är nu.
På tisdag är det julkonsert som gäller! Det ska bli kul men jag undrar om det kommer bli lika bra som det var förra året..? Tveksamt faktiskt, men förhoppningsvis blir det bra ändå!
I fredags träffade jag N igen för första gången på jättelänge. Det va precis vad jag behövde. Ett varmt men lite jobbigt samtal. Hon påminde mig om alla de saker som vi pratade om i sommras. Bara att få sitta där i hennes närhet och prata med en kopp te i handen gör att allt känns lite lättare för stunden!
Tack för att du fortfarande bryr dig!
Resten av fredakväll ängnades åt att baka! Till kyrkkaffet idag! Det va jätte kul.. men oj vilken tid det tar! Vi bakade i nästan 5h. Haha men det blev gott i alla fall och tanterna såg nöjda ut, så det va bra!
Annars så går väll saker och ting lite upp och ner som vanligt.. men julen kommer ängnas åt en del funderingar över vilket sätt som är bäst att lösa saker och ting på, om jag ska våga ta steget och våga släppa taget.
Vi får helt enkelt se hur det blir!
Nu ska jag i alla fall försöka vara lite mer flitig här! Jag lovar!
Trötthet
Det är konstigt hur man kan va så trött hela tiden? Jag tycker inte det hjälper hur mycket man än sover för man är ändå lika trött dagen efter. Ja, ja det kanske är vädret eller nått. Det känns att det går mot mörkare och kallare tider, måste nog gå och inhandla mig lite varmare kläder snart, annars kommer det bli en kall vinter.
Va på kvällsmöte på sjukhuset i tisdags. Det va intressant att höra om dom hade kommit med några nya forskningsupptäckter eller om nya studier som ska startas. Alltid är det nått nytt. Träffade även en mycket speciel kvinna där.Har inte pratat med henne på över två år, men det kändes ändå bra. Har tänkt ta kontakt med henne många gånger men det har liksom inte riktigt blivit av. Nu fick jag möjligheten att prata med henne när hon kom och pratade med mig. Det kändes jobbigt just att prata men det va skönt att hon va där. Hon sa att jag gärna fick höra av mig igen om jag ville. Jag tror nog att jag ska göra det. Hon vet dessutom en hel del om mig redan, eftersom det va hon som va med frånbörjan när allt startade så jag beöver ju inte dra allting från början, vilket är välldigt skönt. Hon har dessutom ett sådant sätt att prata och en sådan utstrålning som man bara känner att henne skulle jag kunna berätta allt för och hon skulle förstå! Även om jag kanske inte kommer göra det på en gång så käns det ändå bra att kunna känna så.
Annars är väll det mesta som vanligt, en del upp en del ner. Men det är väll så livet är? Eller?
Jag har blivit lockig i håret! Det blev nog ungefär som jag trode men jag vet inte. Tycker att jag blev mycket rundare i aniktet vilket jag inte tycker om, men det kanske bara är jag som uppfattar det så?
Vad vet jag...
Meningslöshet
Gick förbi domkyrkan när jag skulle hem från pianot, tände ett ljus och försökte sortera tankarna, men det va näst intill omöjligt. Så nu sitter jag här, med böckerna framför mig, läser tomma ord i en bok.
Hoppas att imorrn är en bättre dag!
Tåren som trillar, ingen mening har.
Tåren som trillar, snart finns inget kvar.
Livets mening, ingen vet ju vad?
Ingen vet ju varför? Ingen vet ju var?
Tåren som trillar, finns ej längre kvar.
